Gamla ärtsorter kan ge nya möjligheter för hållbar proteinodling

Före jordbrukets industrialisering var det vanligt att odla flera grödor tillsammans på samma åker. Ärter odlades ofta med spannmål som stöd, men i vissa delar av Sverige användes även åkerböna.

Nu visar en doktorsavhandling från Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, att den traditionella metoden kan ha en framtid inom modern, hållbar livsmedelsproduktion.

Dylan Wallman vid institutionen för biosystem och teknologi har undersökt hur äldre ärtsorter fungerar tillsammans med åkerböna. I försöken ingick tio ärtsorter och tre sorter av åkerböna, där både traditionellt och modernt sortmaterial jämfördes.

– I genbanker och fröbytarföreningar har vi hittat sorter med egenskaper som vi inte visste fanns, och som matchar eller kompletterar varandra när det gäller till exempel växtsätt och mognadstid. Det är ett värdefullt grönt kulturarv med många sorter som har smaker och textur som kan väcka folks intresse för att äta mer inhemska proteingrödor och ekologisk mat. Våra försöksodlingar visar att gamla ärtsorter kan fungera minst lika bra som moderna i den här typen av samodling, säger Dylan Wallman.

Åkerbönor ger stöd åt ärterna

Ett vanligt problem med äldre ärtsorter är att plantorna lägger sig ner, så kallad liggsäd, vilket försvårar skörden. Genom att samodla ärterna med åkerböna kan problemet minska eftersom bönornas styvare stjälkar håller ärtplantorna upprätta.

Försöken visade att flera äldre ärtsorter i samodling gav lika stora eller större sammanlagda skördar av frö och biomassa än moderna sorter odlade var för sig.

Flera traditionella ärtsorter hade dessutom högre proteinhalt än den moderna referenssorten.

Kan bidra med kväve till nästa gröda

Studien visar även att odlingssystemen kan bidra med växtnäring till efterföljande grödor. De uppmätta kvävebalanserna låg mellan 61 och 113 kilo kväve per hektar.

Om växtresterna lämnas kvar efter skörden kan en del av näringen komma nästa gröda till godo. Det är särskilt intressant inom ekologiskt jordbruk, där tillgången på kväve ofta begränsar produktionen.

Samtidigt behöver odlingen planeras noggrant. Baljväxter är känsliga för jordburna sjukdomar och bör därför inte återkomma för ofta på samma åker.

Fröbrist bromsar återintroduktionen

Vilka sorter som kombineras och hur mycket utsäde som används har stor betydelse för resultatet. En annan praktisk utmaning är att skilja ärter och åkerbönor åt efter skörden.

Forskarna har identifierat kombinationer där skillnader i frönas storlek och färg kan underlätta sorteringen.

Nästa steg är att undersöka hur metoden fungerar i större skala. En begränsning är att det ännu saknas tillräckligt med utsäde av flera äldre sorter.

– Vissa av de här sorterna är väldigt intressanta för återintroducering i odling och på våra mattallrikar. Ett problem är dock att det i stor utsträckning saknas tillräckligt med utsäde för att bönder ska kunna odla dem. Vi håller på att föröka upp frön av ett urval av sorter och har redan påbörjat odlarförsök i samarbete med bönder i Halland och Skåne, avslutar Dylan Wallman.