…med Patrick Olsson om växthusodling med industrins överskottsvärme

1. Hur stor potential ser du för den här typen av odling i Sverige, och skulle tekniken kunna bidra till ökad självförsörjning?

– Jag ser en mycket stor potential. Sverige har omfattande industriell verksamhet med överskottsvärme som vi skulle kunna nyttiggöra betydligt bättre. Inte minst genom etableringen av datacenter. Med vår teknik vill vi göra det möjligt att använda även lågtempererad värme för att skapa ett optimalt odlingsklimat med betydligt lägre energibehov.

– Det öppnar för konkurrenskraftig växthusodling på helt nya platser i Sverige, även i norra delarna av landet. Vi kan skapa lokala kretslopp där industrins överskottsenergi blir en resurs för livsmedelsproduktion. Det kan stärka både den svenska självförsörjningsgraden och livsmedelsberedskapen, samtidigt som vi skapar nya affärsmöjligheter och arbetstillfällen. Men det kräver att tekniken också visar sig ekonomiskt konkurrenskraftig.

2. Vad blir viktigast att få svar på under försöken våren 2027, och vilka resultat behöver ni visa för kommersiella odlare?

– Det avgörande är att visa att tekniken fungerar i praktiken och levererar de fördelar som vår forskning och våra simuleringar indikerar. Vi ska mäta hur väl vi kan styra temperatur, luftfuktighet och koldioxid, hur effektivt vi kan använda lågtempererad värme och hur detta påverkar energianvändningen och odlingsförutsättningarna.

– Vi har haft dialog med många kommersiella odlare. Deras besked är tydligt: de vill se en fungerande anläggning och tillförlitliga mätresultat innan de investerar. Därför måste vi kunna visa både teknisk prestanda och en trovärdig ekonomisk kalkyl med investeringskostnad, driftkostnad och återbetalningstid. Demonstrationsmiljön i Hofors ska ge oss just det beslutsunderlaget.

3. Vad skulle behöva förändras för att fler svenska innovationer inom energi och livsmedelsproduktion faktiskt ska nå marknaden?

– Sverige är bra på att finansiera forskning och tidig teknikutveckling, men vi har ett allvarligt finansieringsglapp mellan forskningsresultat och kommersiell marknad. Inom avancerad teknik kan den resan ta många år och kräva stora investeringar innan de första kunderna är beredda att köpa.

– Vi har fått avgörande stöd från bland andra Vinnova och Jordbruksverket, men även beviljade projekt kan innebära stora likviditetsproblem när företagen måste finansiera kostnader långt innan stöden betalas ut.

– Jag skulle vilja se bättre samordnade finansieringslösningar där offentliga aktörer, banker och privata investerare delar risken under demonstrations- och uppskalningsfasen. Det behövs bland annat bryggfinansiering, lånegarantier och mer långsiktigt riskkapital. Vi måste bli bättre på att finansiera hela vägen från lovande forskning till fungerande affärer. Annars riskerar vi att svenska innovationer aldrig kommer till praktisk användning.