Tre snabba med Charlotte Bengtsson om framtidens svenska skogspolitik

1. Ni vill att klimatanpassning ska få större betydelse i skogspolitiken. Om du fick peka ut en konkret förändring som borde genomföras redan de närmaste åren, vilken skulle det vara och vad skulle den innebära i praktiken för en vanlig skogsägare?

– Sveriges skogsägare arbetar redan idag med klimatanpassning. För den enskilda skogsägaren handlar det till exempel om val av plantmaterial, en ökad plantering av lövträd, förädlade plantor och mer torktåliga träd som förbereder skogen för nya klimatmässiga förutsättningar. De klimatanpassningar man redan gör i skogsbruket inriktar sig också på att minska stormrisken och förebygga insektsangrepp. Målet är inte att detaljstyra, utan att ge skogsägaren bättre förutsättningar att skapa en skog som är produktiv och livskraftig även om 50 eller 100 år.

2. En mer motståndskraftig skog kan kräva investeringar som inte ger ekonomisk avkastning förrän långt senare. Vem tycker du ska stå för kostnaden när det som är bäst för samhället på lång sikt inte är det mest lönsamma för den enskilda skogsägaren?

– Det är rimligt att den som efterfrågar en samhällsnytta också bidrar till finansieringen av den. Rapporten pekar på att många ekosystemtjänster skapar värden för hela samhället medan kostnaden ofta hamnar hos den enskilda markägaren. Därför behövs stabila finansiella mekanismer och ersättningssystem som gör det möjligt för markägare att bidra till kollektiva nyttor utan att bära hela kostnaden själva. Samtidigt är det viktigt att skogsägaren fortsatt har starka incitament att investera i sin skog. Jag tror därför på en kombination av marknadslösningar, ersättningar och långsiktiga spelregler snarare än ensidiga restriktioner.

3. Skogen ska räcka till virke, klimatomställning, biologisk mångfald och många andra behov. Om det visar sig omöjligt att tillgodose alla intressen samtidigt, hur bör vi avgöra vad som ska prioriteras – och vem ska ha sista ordet?

– Det viktigaste är att erkänna att målkonflikterna finns. Rapportens slutsats är att de inte kan elimineras, utan måste synliggöras, diskuteras och hanteras öppet och transparent. Utgångspunkten bör vara att prioritera det som säkrar skogens långsiktiga ekologiska funktionalitet, eftersom det är grunden för alla andra värden. Om vi tappar motståndskraften i ekosystemen riskerar vi samtidigt produktion, klimatnytta, biologisk mångfald, rekreation och kulturvärden. Det sista ordet måste ytterst ligga hos skogsägarna och hos de demokratiska beslutsprocesserna. Prioriteringar måste bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och vara transparenta.