Svenska försök visar att cirkulärt djurfoder kan minska miljöpåverkan

Kan restprodukter från skogsbruk, livsmedelsindustri och hav bli en viktig del av framtidens djurfoder? Efter tre års försök visar ett svenskt forsknings- och utvecklingsprojekt att det finns betydande möjligheter.

Projektet Framtidens foder för fisk, grisar, fjäderfä och värphöns har letts av Axfoundation och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, tillsammans med fler än 25 samarbetspartner.

Målet har varit att utveckla och testa foder där importerad soja och fiskmjöl ersätts med cirkulära proteiningredienser. Försöken har omfattat hela värdekedjan, från produktion av råvaror och industriell fodertillverkning till djurhållning och försäljning av livsmedel.

Resultaten visar att de alternativa fodren kan minska miljöpåverkan, men också att det återstår ekonomiska och praktiska hinder innan de kan användas i större skala.

– Dagens fodersystem är starkt beroende av importerade råvaror och förbrukar stora mängder mark- och marina resurser. Samtidigt är värdefulla näringsämnen från våra skogar, hav och livsmedelsindustrin fortfarande underutnyttjade. Det är föga meningsfullt att slösa bort dessa resurser när vi kan omvandla dem till foder med verkliga miljöfördelar. Vi har visat att det fungerar i praktiken. Nu måste företag och beslutsfattare skapa förutsättningar för att dessa lösningar ska kunna växa, säger Madeleine Linins Mörner, programchef för Future Food på Axfoundation.

Upp till 40 procent mindre markanvändning

Projektets livscykelanalyser visar att de nya fodren minskade markanvändningen med mellan 7 och 40 procent jämfört med konventionella referensfoder. Minskningen gällde samtliga fyra djurkategorier och beräknades per kilogram foder.

Även klimatpåverkan var lägre för flera av fodertyperna.

För fisk, kycklingar och värphöns minskade klimatpåverkan med mellan 22 och 36 procent. Grisfodret hade däremot en procent högre klimatpåverkan än referensfodret.

När det gäller potentialen för marin övergödning visade analyserna minskningar på 9–22 procent för fisk-, kyckling- och grisfoder, medan värphönsfodret låg två procent högre än jämförelsealternativet.

Resultaten visar därmed på miljöfördelar inom flera områden, men inte på en minskning av samtliga miljöeffekter för alla djurslag.

Testades på fisk, kycklingar, grisar och värphöns

De nya fodren innehöll tre typer av alternativa proteiner.

Mykoprotein framställdes genom fermentering av restströmmar från skogsbruk och livsmedelsindustri. Insektsmjöl producerades av larver från svarta soldatflugor som fötts upp på organiska restprodukter. Musselmjölet kom från blåmusslor odlade i Östersjön, där musslorna samtidigt tar upp kväve och fosfor ur vattnet.

I försöken användes fodren till omkring sju ton regnbågsforell, 1 000 slaktkycklingar, 170 värphöns och 18 grisar.

Fiskarna och grisarna uppnådde en tillväxt som var jämförbar med referensgruppernas, medan värphönsen bibehöll sin äggproduktion.

Slaktkycklingarna växte däremot långsammare. Enligt projektet påverkades försöket av begränsningar i pilotproduktionen och samtidiga förändringar i foderkedjan.

Fisk, kyckling, fläskkött och ägg från försöken såldes eller serverades i Sverige. Sensoriska utvärderingar indikerade att livsmedlens kvalitet var jämförbar med referensprodukternas.

Proteinkvaliteten avgör hur fodret fungerar

Forskarna vid SLU har bland annat undersökt foderingrediensernas näringsinnehåll, djurens tillväxt och hur väl olika proteiner och aminosyror tas upp.

En viktig slutsats är att ett högt proteininnehåll inte automatiskt innebär att en råvara fungerar bra som djurfoder.

– Cirkulära proteiner kan ge värdefulla alternativ till konventionella foderingredienser, men proteininnehållet ensamt säger inte hur bra en ingrediens fungerar. Smältbarhet, aminosyrasammansättning och jämn kvalitet är avgörande för att utveckla foder som uppfyller djurens näringsbehov, säger Emma Ivarsson, universitetslektor vid institutionen för tillämpad husdjursvetenskap och välfärd på SLU.

För att de nya proteinkällorna ska kunna användas brett krävs därför fortsatt utveckling av både ingredienser och foderblandningar.

Stor potential i svenska restströmmar

Projektet har också undersökt hur stor produktionen av cirkulära foderingredienser skulle kunna bli.

Enligt beräkningarna skulle en enda underutnyttjad industriell restström i Sverige teoretiskt kunna ge omkring 360 000 ton mykoprotein per år.

Det motsvarar en större mängd än Sveriges totala årliga import av soja till djurfoder, räknat i vikt.

I ett modellerat scenario för nationell användning beräknas efterfrågan till omkring 162 000 ton mykoprotein, 41 000 ton insektsmjöl och 7 000 ton musselmjöl per år.

Den beräknade minskningen av soja skulle motsvara omkring 40 000 hektar sojabönsodling.

Musselodling i den modellerade omfattningen skulle dessutom kunna avlägsna omkring 1 120 ton kväve och 106 ton fosfor från havsvatten årligen.

Beräkningarna beskriver möjliga framtida scenarier och ska inte tolkas som prognoser för faktisk produktion eller efterfrågan.

Höga kostnader bromsar utvecklingen

Trots de positiva försöksresultaten är cirkulära foderproteiner fortfarande dyrare än konventionella alternativ. Produktionskapaciteten är också begränsad.

Det skapar ett dilemma för aktörerna i värdekedjan.

Producenter av nya foderingredienser behöver investera i större anläggningar innan efterfrågan är etablerad. Samtidigt behöver fodertillverkare och lantbrukare kunna lita på att leveranserna är stabila och att priserna är konkurrenskraftiga.

Projektets slutsats är därför att en bredare användning kräver samarbete mellan producenter, fodertillverkare, lantbrukare och livsmedelsföretag.

– Foder står för en betydande andel av miljöpåverkan från många animaliska produkter, vilket gör det till ett naturligt fokusområde i vårt hållbarhetsarbete. Efterfrågan på mer hållbart foder kommer inte nödvändigtvis att drivas av konsumenterna, utan det kräver snarare att resten av värdekedjan tar ett gemensamt ansvar. Genom att skapa efterfrågan på mer hållbart foder kan vi ge producenter bättre förutsättningar att investera, säger Helena Allard, hållbarhetsinnovatör på Axfood.

Efterlyser investeringar och tydligare regler

För att möjliggöra en större produktion rekommenderar projektets samarbetspartner bland annat långsiktiga inköpsåtaganden, delade investeringsrisker och starkare stöd till industriella investeringar.

De efterlyser också tydligare och mer riskbaserade regelverk, bättre samordning mellan tillsynsmyndigheter samt ökat nordiskt och europeiskt samarbete.

En annan viktig fråga är ökad transparens kring foderingrediensernas ursprung och miljöpåverkan, så att köpare kan göra mer välgrundade val.

Projektet genomfördes mellan 2023 och 2026 med delfinansiering från Vinnova.

Slutsatsen är att cirkulära proteiner har potential att minska djurfodrets resursanvändning och miljöpåverkan, men att en övergång från försöksverksamhet till storskalig produktion kräver både investeringar och långsiktig efterfrågan.