”Vi måste tala samma språk genom hela transportkedjan”

För Harri Tamminen börjar resonemanget med en ganska självklar sak som lätt försvinner när olika transportslag diskuterar sin egen klimatomställning – nästan ingen godstransport börjar eller slutar hos Viking Line.

Fartyget är en del av en längre kedja. Före sjöresan finns en transport och efter den vanligtvis en annan. Det innebär också att utsläppen från sjötransporten till slut ska fogas samman med data från andra aktörer för att transportköparen ska kunna förstå klimatpåverkan från hela resan.

– Vi är alltid en del av en transportkedja. Hur ska hela den här kedjan kunna rapportera transparent, med samma avgränsningar och samma värden, så att alla talar om samma sak? Där ser jag både en utmaning och en möjlighet, säger Harri Tamminen.

Det är också en anledning till att han inte vill prata om sjöfartens omställning som en isolerad fråga.

Vill bort från genomsnittsvärden

En central del handlar om data. Olika rederier och transportföretag arbetar i olika digitala system och har kommit olika långt i möjligheten att mäta och rapportera utsläpp.

För Harri Tamminen är nästa steg inte bara att samla mer data, utan att bli bättre på att använda verkliga värden för den faktiska transporten.

– Vi ska ta oss ifrån att använda snittvärden och istället mäta verkliga värden.

Ett genomsnitt för en överfart under ett helt år behöver inte spegla förutsättningarna för den enskilda transporten. Bränsle, fyllnadsgrad, energiförbrukning och årstid är några av faktorerna som kan påverka utfallet. Samma problem finns när sjötransporten ska kombineras med landtransporternas utsläppsdata.

Viking Line kan enligt Harri rapportera utsläpp för den fraktenhet som kunden köper plats för, exempelvis en lastbil eller en trailer. Rederiet vet däremot inte nödvändigtvis vad som finns i lasten.

Utmaningen uppstår när dessa uppgifter ska vidare in i nästa aktörs system. Harri beskriver hur Viking Line kan ha exakta värden för sin del av transporten samtidigt som kunden använder ett genomsnitt för en månad eller ett år.

– Vi är inte lika digitaliserade i hela transportvärlden. En kund har ett eget system och så försöker vi mata in våra exakta tal per transport. Men de kanske inte använder dem, eftersom de vill ha ett snittvärde över en månad eller ett år.

Resultatet kan bli att detaljerna försvinner när flera delar av transportkedjan räknas samman. Därmed blir det också svårare att se var utsläppen faktiskt uppstår och var en förändring skulle göra störst skillnad.

”Vi måste tala samma språk”

För att komma vidare pekar Harri Tamminen framför allt på två saker: digitalisering och transparens.

Men bättre system löser inte frågan på egen hand. Data från olika transportslag måste också kunna jämföras.

– Vi måste tala samma språk genom hela kedjan. Vi behöver rapportera i samma termer och med samma noggrannhet så att det blir jämförbart. Hur mycket innebär en kilometer till havs och hur mycket innebär en kilometer på land? Det är det som krävs.

Samtidigt måste själva utsläppen fortsätta ned. Harri lyfter både alternativa bränslen och ökad energieffektivitet som delar av arbetet.

På sträckan mellan Åbo och Stockholm erbjuder Viking Line exempelvis möjligheten att använda biogas för att minska användningen av fossila bränslen. Men även där blir transportkedjan central. Viking Line ansvarar bara för sjöresan, inte transporten till eller från hamnen.

Det innebär att en transportköpare som vill minska utsläppen från hela sitt godsflöde måste kunna få ihop flera aktörers åtgärder och data.

Kraven måste också följas upp

Harri Tamminen tror att skärpta regelverk kommer att driva utvecklingen framåt. Men han återkommer flera gånger till en annan kraft som han bedömer som minst lika viktig – kunderna.

När stora företag inom handel och industri börjar ställa tydliga krav på transporterna får det konsekvenser genom hela kedjan.

– När de börjar ställa krav och börjar följa upp dem, då blir det en skillnad. Då kommer det att hända saker.

Just uppföljningen är viktig, menar han. Klimatkrav kan finnas med när transporttjänster upphandlas och olika alternativ poängsätts. Den avgörande frågan kommer senare – kontrollerar transportköparen att det som utlovades också genomförs?

– Det är många som ställer krav och värderar olika saker i offertförfrågningar. Men när man sedan börjar köra, vem följer upp? Vem kontrollerar att det verkligen är så som man har avtalat? Uppföljningen är enormt viktig.

Här flyttar han en del av ansvaret från transportföretagen till de företag som köper transporterna.

Ett rederi kan investera, erbjuda alternativa bränslen och rapportera sina utsläpp. Men om kunden inte efterfrågar lösningen eller följer upp sina krav blir incitamentet svagare.

Intresset för biogas ökar

Harri och Viking Lines säljare möter regelbundet transportföretag och deras kunder. Han upplever att intresset för möjligheten att minska utsläppen med biogas har ökat.

– Nästan varje vecka kommer det in förfrågningar om biogasmöjligheten, vad den innebär och vad den kostar.

Men från en förfrågan till en affär kan steget fortfarande vara långt. Alternativet innebär en merkostnad och någon i transportkedjan måste vara beredd att betala den.

Harri pekar framför allt på industrin och handeln. Transportföretaget kan erbjuda en transportlösning med lägre utsläpp, men i slutänden behöver företagets kund efterfråga och finansiera den.

– Det är inte rederiet Viking Line eller Viking Lines kund, som är transportbolaget, som har avgörandet i det här. Det är transportbolagens kunder.

Därmed blir omställningen också en affärsfråga. När företag börjar se transporternas utsläpp som en del av det egna erbjudandet kan de i sin tur använda informationen gentemot sina kunder.

Men vad ska konsumenten välja?

Resonemanget leder hela vägen till butikshyllan.

Harri tar olivolja som exempel. Om fem flaskor står bredvid varandra i en butik har konsumenten i dag små möjligheter att se hur de transporterats eller vilka utsläpp transporterna har orsakat.

Det gör det svårt för konsumenten att använda sin köpkraft för att påverka transportkedjan.

Harri själv har ett mer vardagligt exempel. Genom sitt arbete känner han till vissa produkter som transporteras med lösningar med lägre utsläpp. Det påverkar vad han väljer privat.

– När jag går och köper ketchup köper jag Felix. För jag vet att den transporteras med mindre utsläpp.

Exemplet illustrerar samtidigt informationsproblemet. Harri har kunskapen eftersom han arbetar med transporterna. Den vanliga kunden har sällan samma information.

Om transportköparen betalar extra för en lösning med lägre utsläpp ser Harri därför också en möjlighet för företaget att föra informationen vidare och använda den i kommunikationen med sina kunder.

Högre krav väntar

Harri Tamminen tror att både politiken och marknaden kommer att öka trycket på transportsektorn under kommande år.

Han räknar med att EU och nationella regeringar fortsätter att skärpa regelverken och därmed tvingar fram ytterligare utsläppsminskningar. Samtidigt tror han att konsumenternas förväntningar förändras.

Yngre generationer kommer enligt honom att ställa högre krav på miljöfrågorna än tidigare generationer har gjort. Det kommer i sin tur att påverka företag som säljer produkter och tjänster och i förlängningen de transportlösningar de köper.

Men för att den utvecklingen ska ge verklig effekt behöver flera delar fungera samtidigt.

Rederier och andra transportörer behöver minska sina utsläpp och bli mer energieffektiva. Alternativa bränslen behöver användas i större omfattning. Digitala system behöver kunna hantera och dela mer detaljerade utsläppsdata. Transportköpare behöver ställa krav och även kontrollera att de efterlevs.

Och genom hela kedjan behöver aktörerna kunna förstå och jämföra samma information.

– Digitalisering och transparens. Det är där vi hittar delar av lösningen. Vi måste minska utsläppen, titta på alternativa bränslen till fossila bränslen och vara mer energieffektiva än vi är i dag. Men då krävs det att vi talar samma språk genom hela kedjan.